streckgumman

Okej, jag kanske har inte hållit mitt löfte att börja skriva allt oftare. Jag vet inte vad det beror på, kanske på att jag är lat. Men för att gottgöra er ska jag skriva en recension om mumford and sons senaste album som har slagit stort i USA :Babel (jag vet, det är lite sen att skriva om det)

Det som har bidragit till bandets framgång är självklar deras sound, en blanding mellan pop och gammalt folkmusik. I den här plattan har de fortsatt i det spåret och banjospelandet är fortfarande aktuellt här. Öppninspåret " Babel" är ett bra spår att öppna med, då den har alla element man förväntar sig av bandet. For those Below påminner om en fin visa och det blir fint då de sjunger i stämma.

I det här albumet satsar bandet mer på melodierna, vilket gör att det inte blir en enformig skiva, utan att då och då kan man höra på partier där man exempelvis ett pianospel(och i låten below my feet får man höra lite elgitarr) och ibland sjunger man med. Jag tycker att albumet är mycket upplyftande än förra, men mycket skiljer inte Babel från sigh no more, bandets framgång i usa kanske beror på att man i landet inte har uppmärksammat bandet tidigare.

Överlag är det här ett bra album, men det finns många inslag som påminner om det förra, och det här är inte ett album jag kan lyssna från början till slut, någonstans i mitten orkar man inte.

3,5/ 5