streckgumman

Medan jag såg på youtube "50 greatest harry potter moment " tog de upp kändisar som har medverkat i filmen, och medans tog upp listan hörde jag de nämna Ian brown från stone roses, jarvis cocker från pulp och radiohead(utan thom york). Hur kunde jag missa det här? Jag har sett dem här filmerna typ tusen gånger, den tredje och den fjärden där de här artistern är med såg jag sist för några månade sen.

Det här har gjort harry potter bara tusen gånger bättre! 

 

 

Här är Jarvis Cocker och medlemarna från radiohead, från den fjärde filmen

Jag vill helst inte skriva någonting mer om NME, men jag läste en artikel från deras hemsida som fick mig att reagera. De skrev om att många indieband idag kastar ut x-factors deltagare från toplistan. Indieartisterna NME tar upp är Muse, the Vaccines, the killers och Jake bugg som har tagit över Leona Lewis första plats på toplistan.

 

Vad har indie för betydelse idag? Handlar det om att ha en specifik  stil som skiljer sig från andra och man inte lägga det i ett genre? Men det kallas då för att man har ett unikt sound, Micheal Jackson hade det och ingen kallade honom för indie. 

 

Vi måste kolla på vad indie står för, nämlingen independet. att man inte kommer från ett stort skivbolag. Och det är absolut inget fel med att kommma från ett stort skivbolag, många inflytande band och artister hade kontrakt  med stora skivbolag. 

 

Att kalla sig för indie idag ger ett artistiskt och konstnärlig stämpel då många artister på toplistan idag är väldigt producerat och låter likadant. Band idag tjänar mycket på att kallas för indie, då man förknippar de med indie--bandets roll under 90talet, då de gjorde protest mot mainstreammusiken under åttiotalet. 

 

Idag har det gått så långt att man säger att indie låter på ett visst sätt, i så fall kommer den genren aldrig att utvecklas. Alla som kallar sig för indie kommer att låta likadant och följer den här "indie"-mallen, inget nytt rörelse  kommer att skapas. Och det kommer inte finnas plats för dessa artister och band som verkligen är indie. Då vi nu har redan stora "indie" band i toplistan. Men samtidigt som detta sker så dör också en annan genre, nämlingen rocken. Ingen band i toplistan kallar sig för rock, utan de kallas för indie-rock. Det är även inte lätt att vara indie idag, skivbolag som förr ansågs vara indie som tex sub-pop ägs idag av stora tradionella skivbolag, och såsmåningen så kommer varje verkligen indie-band ha skivkontrakt med skivbolag som ägs av större skivbolag. Självklart finns det band och artister idag som verkligen är indie, men de har inte så stort plats i toplistan som NME hävdar.

 

 

 

 

 

 

Jag är en av de som är überglad över att man kan använda sig av appar på spotify. Det har blivit ett nytt sätt för mig att komma i kontakt i ny musik. så jag tänkte dela med mig några av mina favo-appar på spotify.

DFX radio
- det här är en app som jag använder mig mycket av, när du lyssnar på ett band klickar du på denna app och de skapar spellista baserad på liknande band.

Fuse
- jag har redan nämt den här appen förr, men det går ut på att den skapar spellistan baserat på en aktuell händelse.

Swarm FM
- Om du är en av de som älskar att stalka dina vänner är den här appen något för dig. Spotify delar redan information om vilka band och artister dina vänner har lyssnat på. Men den här får vi veta lite mer i detalj. Man kan också kolla upp vad man själv lyssnade på förra året

NME
- ja ni vet nog att jag läser mycket NME så självklart gillar jag appen också. Här kommer man direkt i kontakt med deras spellistor men framför allt blir det mycket enklare att hitta nytt musik då allt finns på samma sida och man behöver inte klicka sig fram som t.ex som på hemsidan

Blur
- Till alla Blur-fan där ute, men de kunde ha förbättrat den. T.ex att man kommer i kontakt med andra fan

Tweetvine
- här får man veta vad folk haschtagar på twitter (musik), man får en blick över vad som är populärt just nu.

Any Descen Music

- Samlar recensioner av olika album.

Vilka appar brukar ni använda?

Det är ingen hemlighet att det är en konst att göra en bra album, att få lyssnare att bli intresserad från start till slut. Tex, Pixies - doolittle, My bloody valentine - loveless, blur -Parklife, pink floyd - wish you where here och nu Jake Bugg av Jake Bugg.

Idag när jag fick veta att albumet nådde toplistan i UK, tog jag mig tiden att lyssna på albumet och jag är glad att jag gjorde det. I Albumet hör vi influenser av Bob Dylan, alex turner, oasis, buddy holly, detta är bara några få. Debut albumet startar med Lightning Bolt som har sina influenser i folkmusik. Two fingers påminner om Alex Turners soloalbum. Taste it är en blandning av folkmusik och dagens indierock-band. HMen vid slutet så börjar låtarna låta lite likadant. Fastän jag tycker om det här så skulle det inte skada att höra ett litet gitarr riff eller ett liten fint pianospel.

Att pojken endast är arton år gammal  får mig att känna mig stolt, då vi 94:or har något bättre(mycket bättre) att bidra för  musiken än Justin Bieber.



4,5/5

NME har nyligen skrivit om det bästa musikåret, de har inte gemensamt kommit överrenns om ett år då musiken har varit bäst och istället har skribenterna fått själva att skriva vad de tycker.
Det har fått mig att fundera vilket år jag tycker har varit det bästa året för musiken. Men jag kan inte komma på ett år, 1979 brukar ofta vara med i dessa sammanhang, vi hade punk, new wave, disco. 1994 anses också , blurs parklife, oasisdefinitely maybe, pavement - crooked rain, crooked rain. 1967- jimi hendrix, beatles - st peppar lonely heart club club, the doors-the doors.

Men jag kan inte välja ett år som har betytt mycket för musiken. Det har ständigt funnits år då musiken har gått framåt. istället kan jag välja ett årtionde. Okej, inte helt en utan två årtionde. Det skulle vara 70-talet och 90-talet. Under 70-talet utvecklades inte bara många olika musikgenren, utan de fick ett stort plats bland toplistorna,

Det andra årtiondet är 90-talet, ja, det är ingen hemlighet att jag är galen i britpop och amerikansk alternativ musik under 90-talet. Så det blir inte konstigt att jag väljer 90-talet. Många band under denna tid fick inspiration från band under 60-talet(britpop) 70-talets punk(grunge) men gjorde något unikt av det. Det hände mycket på bara 10 år, hiphopen fick större betydelse, radiohead släppte ok computer. Men det sista året av 90-talet var sämre, då vi fick britney spears.

 

vad tycker ni? 

Spotify har länge försökt att ta sin idé ett steg längre, nu handlar det inte endast om att lyssna på musik gratis utan att kunna dela med sina vänner och hitta nytt musik. Ett sätt är att de ständigt lanserar nya appar, och ut av dem är appen fuse. Där de ständigt lanserar nya playlist i ett viss ämne, och en av dessa playlist kallas " longest pop songs playlist"då man har samlat långa låtar. Jag fick då en idé att skapa själv en sådan. Det är en konst att göra långa låtar, man måste ständigt få lyssnare att fortsätta att lyssna, Jag ska inte ta med de låtarna som är flera timmar långa, utan mellan 7-30 minuter långa. lista.

 

Vi börjar med Pink floyd, detta är inte konstigt då de är just kända för sina långa låtar. Vilket är ganska normalt för psykadeliskt musik. 

 

 

Fast låten är 23 minuter lång så dras man ändå med, och jag anser att det här är en av pink floyds bästa låtar. Den här låten finns i albumet "meddle" och inte "the dark side of the moon"

 

 

 

 

 

sen så har vi sonic youth, bandet är kända för att experimentera med ljud, speciellt sitt gitarrspel. Vi brukar säga att deras musik oljud, men nej! säger jag. De tog det psykedeliska musiken till ett helt nytt nivå och har inspirerat många band. DIamond sea går inte att lyssna på youtube, så jag länkar spotufy-länken. spotify:track:3VPcTNaPygluDU1JzaIpoC

 

 

 

 

 

 

spotify:track:4XO4pQpx4lpKgbWMgbsQRK

 

 

spotify:track:5ikdUUm6JbnEVnp35c7dvy

 

 

spotify:track:6AnFAilzQ7aVzc4NzUgeuF

 

http://www.youtube.com/watch?v=x4CzqrPZtXk

 

Jimi Hendrix/the jimi hendrix experience - Voodoo chile spotify:track:0auKlivXpm76wR63mMJ3pR

Okej, jag kanske har inte hållit mitt löfte att börja skriva allt oftare. Jag vet inte vad det beror på, kanske på att jag är lat. Men för att gottgöra er ska jag skriva en recension om mumford and sons senaste album som har slagit stort i USA :Babel (jag vet, det är lite sen att skriva om det)

Det som har bidragit till bandets framgång är självklar deras sound, en blanding mellan pop och gammalt folkmusik. I den här plattan har de fortsatt i det spåret och banjospelandet är fortfarande aktuellt här. Öppninspåret " Babel" är ett bra spår att öppna med, då den har alla element man förväntar sig av bandet. For those Below påminner om en fin visa och det blir fint då de sjunger i stämma.

I det här albumet satsar bandet mer på melodierna, vilket gör att det inte blir en enformig skiva, utan att då och då kan man höra på partier där man exempelvis ett pianospel(och i låten below my feet får man höra lite elgitarr) och ibland sjunger man med. Jag tycker att albumet är mycket upplyftande än förra, men mycket skiljer inte Babel från sigh no more, bandets framgång i usa kanske beror på att man i landet inte har uppmärksammat bandet tidigare.

Överlag är det här ett bra album, men det finns många inslag som påminner om det förra, och det här är inte ett album jag kan lyssna från början till slut, någonstans i mitten orkar man inte.

3,5/ 5